måndag 22 juni 2020

Det är sååå säkert...

Jag satt och spelade spel på mobilen, så där som man gör ibland. Slappna av och inte tänka på någonting. Och det kom reklaminslag efter reklaminslag, så irriterande. ”Spela det här spelet!” ”Köp den här grunkan!” Blir jag verkligen så lycklig om jag får en smoothiemixer? (vad ska jag med den till?) Eller av perfekta förlorade ägg, varje gång! (jag kan koka ägg. Det är gott) ”Vi har resor du säkert vill åka på!” Nej, det vill jag inte. ”Men om du betalar litegrann, så kan du slippa reklamen, helt och hållet...eller nästan.”. Åh, det låter ljuvligt. Ok då, jag betalar. ”Nej, det går inte! Du vill inte göra köp i apparna!” Ok, jag vet att jag är förnuftig. Men den här reklamen gör mig galen. Jag får väl ändra det lite tillfälligt. Då går jag till Inställningar och … jaha, vad gör jag där? Jag ser inget som ser lämpligt ut. Jag får googla på det. Skärmtid, ska det stå under. Ja men det var ju självklart, att jag inte förstod det direkt?? Skärmtid, klick. Och så vill jag ändra. Ja men då måste du ange pinkod! Pinkod? Vilken pinkod?? Har jag satt någon pinkod på detta? Jag försöker några. 1111. 4321. 6666. Nej. Alldeles strax tycker ifånen att jag inte ska pilla på det här när jag inte vet vad jag gör; nu får du lugna ner dig och vänta fem minuter. Ok ok, säkerhet. Jag letar rätt på hur jag ska ändra denna pinkod som jag inte vet om att jag satt. Jag loggar på ett konto, och byter password (nej, du får inte välja samma som du haft förut!!), och ändrar pinkoden; bra, nu kan jag fixa detta. Pinkod? Nej, fel pinkod, nu igen! Du får vänta en timme! Men vad i...?

Jag får tid på mig att sitta på balkongen i solen och reflektera lite över säkerhet. Blir det säkrare för att det blir hysteriskt? För att det blir helt omöjligt att komma åt, och komma ihåg? För att jag får något halvdussin mail varje gång jag loggat på kontot, och att jag ändrat password igen för att jag inte kommer ihåg att jag kan logga på mig? Jag kan förstå tanken...men att få mail varje gång jag loggat in via paddan...? Någon gång borde övervakningsdatorn känna igen min padda.

Och så kommer jag helt osökt att tänka på boken jag läste nyligen. Både trollkarlarnas värld och mugglarnas fick komplett säkerhetshärdsmälta när den fruktade fången rymde från Azkaban. Dementorerna ryckte ut. Jag vet inte om jag tycker det känns betryggande att kontrolleras av någon som lite godtyckligt kan komma på idén att suga ut min själ; är de verkligen på den goda sidan? Vill jag vara på samma sida som de? Inte för att jag vet om jag vill vara mot dem heller... I vilket fall: lösenordshanteringen gick totalt i spinn, och det blev lösenordsbyte flera gånger per dag. Vad händer då? Jo självklart, så är det någon som i förtvivlan skriver ner alla password på en liten lapp, och lappen hamnar på outgrundliga men ofrånkomliga vägar i den fruktade fångens händer, och han har inga problem att ta sig in. Käre Neville Longbottom, alla omöjliga passwords skyddshelgon. (nej, han kom förstås inte in. Han tappade ju bort sin lapp.)

Och för den som tycker att fantasy inte är sant, hur väl Hogwarts och Trolldomsministeriet än speglar verkligheten, så kan jag hitta säkerhetsabsurditeter i den verkliga världen också, även utan dementorer (tror och hoppas jag, men är inte hundraprocentigt övertygad). Jag läser i tidningen om hemtjänstens bilar med alkolås. Det är bara det att, i dessa coronatider, så reagerar alkolåsen på handspriten, och kan inte köras. Ska man skratta eller gråta?

Det har gått några veckor. Jag har inte ens lyckats räkna ut vilket konto jag ska ändra den okända pinkoden i. Reklamen firar triumfer i alla mina spel. Och du kan få slippa reklamen, bara klicka här...! Jag är sååå lycklig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar